Ett musikalbum av den engelska rockgruppen 10cc. Albumet lanserades i januari
1976 på Mercury Records och hade ett utvikskonvolut designat av Hipgnosis med
människor som pratar i telefon som tema. Från albumet släpptes två singlar,
"I'm Mandy Fly Me!" och "Art for Art's Sake".
10cc är ett band bildat 1972 i Manchester. Bandet fick en lång rad hitlåtar i
mitten av 1970-talet och gav senast ut ett studioalbum under detta namn 1995
(Mirror Mirror). De fyra ursprungsmedlemmarna Graham Gouldman, Eric Stewart, Lol
Creme och Kevin Godley var aktiva i musikbranschen redan på 1960-talet och har
senare samarbetat i andra konstellationer. Creme och Godley utgjorde åren
1977–1988 den experimentella popduon Godley & Creme.
En bekant hade denna skivan på 70-talet och jag spelade av de flesta låtarna till ett kassettband på den tiden.
Här är bilder som länkas från Discogs. Jag har alltså inte laddat upp dom här själv till Blogger. Samma sak med videorna som är från YouTube. Texten om gruppen kommer från Wikipedia.
En brittisk fiktiv datorkonstruerad karaktär som man såg på TV ibland på 80-talet. Han var känd för sin kvickhet, stamning och tonhöjdsskiftande röst. Han introducerades tidigt 1985. Karaktären skapades av George Stone, Annabel Jankel och Rocky Morton. Max porträtterades av Matt Frewer och kallades "den första datorgenererade TV-presentatören", även om det "datorgenererade" utseendet uppnåddes med en skådespelare i protessminkning och hård belysning, framför en blå skärm , med andra ljud- och videoredigeringseffekter.
Tillsammans med Art of Noise fick dom en mindre hit med låten Paranoimia:
Det är norr om Ulricehamn, kanske på Timmele flygfält. Bilden togs 10 maj 2002 vid cykelbanan som sträcker sig från Ulricehamn till Timmele, Dalum och Blidsberg.
Ett klassiskt livealbum av hårdrocksbandet Deep Purple som är ett av de bästa
rockalbum som gjorts enligt mig och andra. Albumet släpptes som dubbel-LP i
december 1972. I Europa släpptes skivan på gruppens egna skivbolag Purple
Records och i USA på Warner Bros. Records. Made in Japan spelades in i Osaka
den 15, 16 augusti 1972 samt Tokyo den 17 augusti.
Albumet innehåller fyra låtar från studioalbumet Machine Head, en låt var från
studioalbumen, Deep Purple in Rock och Fireball samt singeln "Strange Kind of
Woman". De flesta av låtarna är betydligt längre, och har i några fall även
något högre tempo än i studioversionerna. De har dessutom längre solon, vilket
främst märks i den avslutande "Space Truckin" som ursprungligen tog upp en hel
skivsida av dubbel-LP:n.
Albumet blev en kommersiell och kritikersuccé och blev en stadig
säljare under hela 1970-talet. Det är ett av Deep Purples mest kända album och
brukar ofta röstas fram som ett av de bästa rock-albumen genom tiderna.
1972 hade Deep Purple nått betydande kommersiell framgång i Japan, inklusive flera hitsinglar, så det var vettigt att turnera där. Tre datum bokades; Festival Hall, Osaka den 11 och 12 maj, och Budokan , Tokyo den 16 augusti, även om dessa senare ändrades till 15 och 16 augusti respektive 17 augusti på grund av att en tidigare amerikansk turné flyttades om. Datumen sålde slut nästan omedelbart, och följaktligen ville den japanska armen av bandets etikett, Warner Bros. Records , spela in turnén för ett livealbum som skulle släppas i landet. Bandet gick till slut med på idén, men insisterade på att om det skulle släppas ville de att det skulle göras ordentligt. Gillan mindes, "vi sa att vi skulle behöva OK utrustning, vi ville använda vår egen ingenjör och vi skulle ha sista ordet om huruvida banden släpptes". Bandet anlitade producenten Martin Birch, som hade arbetat på tidigare studioalbum, för att spela in showerna på en 8-spårs inspelare så att de sedan kunde mixas.
Bandet ansåg att spelningen i Tokyo den 17 augusti var turnéns bästa. Glover kom ihåg att "tolv eller tretton tusen japanska barn sjöng med i "Child in Time" och ansåg att det var en karriärhöjdpunkt, liksom Gillan. På platsen bemannade en rad livvakter framför scenen. När Blackmore krossade sin gitarr under slutet av "Space Truckin'" och kastade in den i publiken, klättrade flera av dem förbi fansen för att försöka hämta den. Blackmore var irriterad, men resten av bandet tyckte att händelsen var underhållande.
Låghjulingar från Fram-King-bolagen utrustade med Torpedo Duomatic växelnav, exolerade skärmar, fälgar av lättmetall, lackerad ram, framgaffel av Fagersta stål, högglansförzinkad pakethållare med mera.
Breakdance, eller breakdans, är dansstilen breakings andra namn, efter att massmedier introducerat dansen för världen. Dansstilen, som är ett av elementen i den ursprungliga hiphop-kulturen från 1970-talet, var populär under 1980-talet. De fyra elementen inom hiphop är DJ, graffiti, rap och breaking. En utövare av breaking kallas på svenska breakare, det finns även de könsspecifika b-boy och b-girl.
Breakdansen blev populär i Norden på 1980-talet och det dök upp dansare på TV och lite här och var.
Här kan man lyssna på tre mixar med breakdansmusik:
M/S Tor Britannia är ett fartyg byggt 1975 och som levererades till Tor Line
från Flender-Werke. 1981 bytte fartyget namn till M/S Scandinavia Star bara
för att ett år senare återfå sitt ursprungliga namn. Efter en ombyggnation
1990–1991 fick fartyget namnet Prince of Scandinavia. Sedan 2003 under namnet
M/S Moby Drea.
Systerfartyg till M/S Princess of Scandinavia.
Konkurrentrederierna fick allt större problem medan Tor Line var framgångsrikt
och 1972-73 planerades nya extremt stora och snabba passagerarfärjor, som också
beställdes strax innan oljekrisen 1973 fördubblade priserna på bunkers. Nya m/s
Tor Britannia lanserades 1974 med en stor PR-kampanj samtidigt som huvuddelen av
Englandstrafiken flyttades från Immingham till Felixstowe och därmed kom
betydligt närmare London. Trafiken kompletterades av m/s Tor Hollandia och en
återchartrad m/s Tor Anglia tills nya m/s Tor Scandinavia levererades 1976. Nu
ändrades trafiken, så att man varje vecka trafikerade Felixstowe tre gånger,
Immingham en gång och Amsterdam två gånger från Göteborg. Passagerartrafiken
blev mycket populär och konkurrerade framgångsrikt med charterflyget, men
vintertid var passagerarkapaciteten alltför hög. Färjorna var emellertid mycket
lyckade med sin tonvikt på storlek, komfort och fart.
Tor Line var ett svenskt rederi som från 1966 bedrev passagerar- och godstrafik
på Nordsjön. 1981/1982 kom rederiet att köpas upp av den danska
shippingkoncernen DFDS och utgjorde under många år under namnet DFDS Tor Line
basen i dess fraktdivision.
En brittisk äventyrsfilm från 1986 i regi av John Hough med Neil Dickson, Alex Hyde-White och Peter Cushing i rollerna.
Handling:
Cateringförsäljaren Jim Ferguson (Alex Hyde-White), bosatt i dagens New York, faller genom ett tidshål till 1917 där han räddar livet på den käcka Royal Flying Corps - piloten James "Biggles" Bigglesworth (Neil Dickson). Innan han kan räkna ut vad som har hänt, är Jim förflyttad tillbaka till 1980-talet.
Med hjälp av Biggles tidigare befälhavare William Raymond (Peter Cushing) som bor i Tower Bridge i London får Ferguson veta att han och Biggles är "tidstvillingar", som spontant reser genom tiden när den ena eller den andra är i livsfara. Tillsammans kämpar Ferguson och Biggles över tid och mot oddsen för att stoppa tyskarna från att ändra historiens gång genom att förstöra ett ljudvapen med en Metropolitan Police-helikopter som stals av Biggles när han flydde ett SWAT-team i London 1986.
Det var en lördag, det fanns bara en kanal och TV-programmen sändes i
svartvitt. Här förekommer n-ordet men jag får vara historiskt korrekt och ta
med det.
14.00 Negerrevolten. Om skolprogram i Mississippi.
14.40 Välkomna till oss. Med Cilla Ingvar, Anna Sundqvist, Lars Amble och
Bertil Norström.
15.20 Leleus testamente. Tragikomisk fars av Roger Martin du Gard.
16.15 Åker du med Ruckelsta? Vi ska samla skrot för att göra en
vackerhetsmaskin. Underhållning av Gunnel Linde.
16.45 EM i skridskor
18.30 De tre musketörerna. Engelsk äventyrsserie med Jeremy Brett, Brian
Blessed och Jeremy Young.
19.00 Nyheter och väderlek
19.15 Dag för dag
19.25 Bombi Bitt och jag
20.10 Danny Kaye show
21.00 Året i Sarek. Filmberättelse av Per-Åke Blidegård och Bertil Hedlund.
21.30 EM i konståkning. Kommentator är Bengt Grive.
22.15 Nyheter och väderlek
22.25 Brottsplats: San Fransisco. Amerikansk kriminalserie med Raymond Burr i
huvudrollen.
Mississippi head start från 1966. Skolprogram för barnen i Mississippi. Troligen samma som i TV-tablån.
De tre musketörerna del 3. Engelsk äventyrsserie med Jeremy Brett, Brian
Blessed och Jeremy Young.
Danny Kaye show med Peter Falk. Ej samma avsnitt som står i TV-tablån ovan.
Bombi Bitt och jag. Del 1 Fiskafänget. Det är liten bild på grund av rättigheter och att den då inte tas bort.
Ludmilla Pakhomova och Alexander Gorshkov i konståknings-EM 1968. Dom kom på femte plats.
Yello är en schweizisk synthgrupp bildad 1979 i Zürich bestående av kompositören Boris Blank och textförfattaren/sångaren Dieter Meier (på bilden till höger). Carlos Perón lämnade gruppen 1983.
Yello har haft en del singlar högt upp på listorna (såsom Vicious Games, Oh Yeah och The Race) och deras kommersiella storhetstid var främst mellan 1985 och 1995. De kännetecknas dels av att de sällan väljer enkla melodier, dels av deras udda texter, om sådana saker som galna flipperspelare (Pinball cha cha), eller personer som gillar patologiska lögnare (Of course I'm lying). Deras låt "Oh Yeah" blev en framgång sedan den använts till filmen Fira med Ferris 1986 och ett år senare i limo-scenen i filmen Nyckeln till framgång med Michael J Fox.
Om detta albumet:
One Second är Yellos femte originalstudioalbum, efter att ha föregåtts av en "ny mix"-samling föregående år. Släppt 1987, albumet är anmärkningsvärt för att presentera både Billy Mackenzie och Shirley Bassey, den senare sjunger sång på "The Rhythm Divine".
Låtarna "Call It Love", "Si Senor The Hairy Grill", "Moon On Ice", "Hawaiian Chance" användes i avsnitt av Miami Vice och låten "Santiago" användes som ett prov från Dunya Yunis "Abu Zeluf". Ett par låtar användes också i filmen Nuns on the Run från 1990.
Låten "Si Senor The Hairy Grill" användes som temalåt för Fox TV-show The Edge .
Här kan man lyssna på hela albumet. Starta första låten så spelas resten upp automatiskt.
En amerikansk långfilm producerad av Walt Disney med Kirk Douglas och James Mason i två av rollerna. Den är baserad på Jules Vernes roman med samma namn från 1870.
Handling:
Det är 1868 och ett mystiskt "sjöodjur" har under en tid attackerat och sänkt fartyg utanför den amerikanska kusten, och fartyget Abraham Lincoln får i uppdrag att kontrollera och förgöra odjuret. Även Abraham Lincoln blir dock attackerat och sjunker, men tre av passagerarna överlever, och tas omhand av kaptenen på det som i själva verket är ubåten Nautilus, Kapten Nemo. Han tar dem till fånga, för att ta dem på en resa jorden runt i sin ubåt, och visa dem att det finns en bättre värld än den ovanför ytan.
Play-Doh var ett slags modellera som man kunde trycka ut genom apparaten till vänster och bilda olika figurer med. Det fanns en mall med olika typer av hål. En sån syns i mitten.
1984 är det sjätte studioalbumet av den engelske musikern och kompositören Anthony Phillips, släppt i juni 1981 på RCA Records. Albumet markerar en förändring i musikstil för Phillips eftersom det är synthesizer-orienterat jämfört med de flesta av hans tidigare album som fokuserade på mer folkmusik och akustisk musik.
Runt 1980 funderade han på idéer för sitt nästa studioalbum; en som särskilt intresserade honom mest var en inspelning som skulle kombinera klassiskt influerade synthesizerljud med mekaniska rockrytmer. Han ville införliva en rytm genomgående i ett försök att undvika att kompositionen skulle ha en känsla av bakgrundsmusik.
Även om albumet lånar namnet och konstverk som föreställer bilder från George Orwells dystopiska roman 1984, klargjorde Phillips att den enda verkliga kopplingen mellan albumet och berättelsen var att boken hade "en trevlig titel".
Stockholms Handelsbank bildades som en utbrytarbank från dåvarande Stockholms Enskilda Bank då en grupp Stockholmsföretagare, Almgren (siden), Ljunglöf (snus), Cederlund (vin och sprit), Kempe (trävaror) och Billing (järn) tog saken i egna händer och bildade bank då de ansåg att Stockholms Enskilda Bank inte gynnade Stockholms näringsliv tillräckligt. Stockholms Handelsbank öppnade den 1 juli 1871 sitt första kontor i inhyrda lokaler vid Kornhamnstorg 4 i Schinkelska huset i Gamla stan i Stockholm
På 1990-talet bytte dom namn till Handelsbanken Liv.
.jpg)
