Lärje var första stationen på Västergötland-Göteborgs Järnvägars (VGJ) bana
från Göteborg räknat. Stationen låg fyra kilometer från VGJ:s station i
Göteborg. Strax efter stationen gick spåret på en viadukt över Bergslagernas
Järnvägars spår, nuvarande Norge/Vänerbanan och följde därefter Lärjeåns
dalgång.
Västergötland-Göteborgs Järnvägar, VGJ, Västgötabanan, var en smalspårig
järnvägslinje från Göteborg i Göteborgs och Bohus län genom Älvsborgs län till
Skara i Skaraborgs län. Banan, som var smalspårig (891 mm), började byggas i
augusti 1897 och öppnade för trafik den 1 januari 1900.
1966 beslutades att person- och godstrafik på Västgötabanan skulle nedläggas
på sträckan Sjövik - Göteborg och en del av banvallen brukas för annat, varvid
spåren revs upp söder om Sjövik. Senare beslutades att resterande persontrafik
på Västgötabanan skulle nedläggas vilket gjordes under sommaren 1970. Därefter
revs järnvägen söder om Nossebro förutom sträckan Brobacka - Anten - Gräfsnäs
slottspark.
Efter brand 2017 revs stationen nån gång 2019-2020.
Ett vykort på det franska militära luftskeppet La République. Byggmästare var MM P
Lebaudy, Juliot var ingenjör, Juchmes var pilot och Rey mekanikern.
Det byggdes för den franska armén i Moisson, Frankrike, av sockertillverkarna
Lebaudy Frères. Hon var ett systerskepp till Le Patrie. République färdigställdes
i juni 1908, flög för första gången 24 juni och överlämnades till den franska
armén den 31 juli samma år .
Under hösten 1908 och våren och sommaren 1909 var République engagerad i två
kampanjer av fredstida militära operationer från sin bas vid det franska
luftskeppshögkvarteret i Chalais-Meudon, vars mål var att utbilda piloterna
och stödteamet och att bedöma luftskeppets kapacitet. Dessa testflyg
inkluderade en lång flygning på ons. 4 augusti 1909, under vilken hon
tillryggalade 130 miles (209 km) på 6 timmar.
Över La Charité-sur-Loire , överhettades motorn på grund av dålig
vattencirkulation och måste stoppas omedelbart, vilket krävde att besättningen
landade under dåliga förhållanden vid Policards, i kommunen Jussy-le - Chaudrier
. Några lokala lantarbetare som befann sig på platsen fångade styrlinorna men
kunde inte hindra gondolen från att spetsa sig själv på ett äppelträd, vilket
skadade luftskeppets köl och gondol på flera ställen. Med kölen och gondolen
skadade och med tanke på förlusten av en mängd gas, beslutades det att inte
riskera att République drabbades av samma öde som Patrie (som gick förlorad när
en storm blåste upp medan hon låg förtöjd i det fria på grund av mekanisk
problem), men att tömma gaspåsen omedelbart. Gondolen och kölen skickades vidare
till Lapalisse för reparation och kuvertet returnerades för reparation till
Chalais-Meudon. De nödvändiga reparationerna gjordes tillräckligt snabbt för
Républiqueatt återmonteras och blåsas upp, redo att delta framgångsrikt i
manövrarna senast den 12 september 1909 som planerat.
Sista flygningen
Efter manövrarna beslöt besättningen som fick uppdraget att återföra République
till Chalais-Meudon att flyga tillbaka henne, snarare än att låta henne tömmas
och demonteras för återresan med järnväg. På morgonen den 25 september 1909, i
närheten av Château of Avrilly, klippte ett av metallpropellerbladen av sin axel
och genomborrade höljet, vilket tömde henne katastrofalt, kraschade ner i marken
i hög hastighet och dödade alla fyra besättningsmedlemmarna: kapten Marchal,
löjtnant Chauré och 'Adjudants mecaniciens', Vincenot och Réau.
Här kan man se hennes systerskepp Le Patrie flyga 1907:
Det är från USA och kanske från omkring 1880-talet.
Micajah C. Henley (1856–1927) var en amerikansk industriman och uppfinnare. Han var en välkänd tillverkare av rullskridskor och cyklar ibland känd som "rullskridskokungen" eller "kungen av rullskridskor". Han uppfann inte rullskridskorna utan utvecklade ett kullagrat skridskohjul och en tåklämma fäst med en nyckel. Han patenterade sin Chicago Skate 1884, tre år efter att han öppnade sin fabrik i Richmond, Indiana. Henley-skridskorna tillverkades i Richmond fram till andra världskriget. Henley Roller Skate Works kunde tillverka 2 000 par rullskridskor på en dag.
Ralph Harold Lundsten, född 6 oktober 1936 i Karlsvik, Luleå stadsförsamling, död 5 juli 2023 i Boo distrikt i Nacka, Stockholms län, var en svensk kompositör och regissör.
Ralph Lundsten var en av Sveriges mest kända tonsättare av elektronisk och synthesizermusik. Han växte upp i byn Ersnäs i Nederluleå socken men flyttade till Boo utanför Stockholm 1958, där han byggde upp musikstudion Andromeda i sin bostad vid Kocktorpssjön, och 1970–2016 i sin villa Frankenburg i Tollare vid Skurusundets strand. Ett 20-tal grammofonskivor med hans musik har haft stor framgång inom och utom landet. Till hans mest kända och uppskattade verk hör en serie med titeln Nordisk Natursymfoni.
Här kan man höra Nordisk natursymfoni nr 3 - En midvintersaga från 1981:
Röda skogens hemlighet efter succéfilmen Gnome-mobile.
The Gnome-Mobile är en amerikansk fantasykomedifilm från 1967 i regi av Robert Stevenson och producerad av Walt Disney Productions. Baserat på 1936 års bok The Gnomobile av Upton Sinclair, var det en av de sista filmerna som personligen övervakades av Walt Disney.
Walter Brennan spelar en dubbelroll som DJ Mulrooney, den godhjärtade timmermagnaten av irländsk härkomst; och som den upprörda 943-åriga tomten Knobby i filmen, som har beskrivits som att "vackla mellan en komedi, en romans, ett drama och en miljökritik".
Back in Black är det sjunde studioalbumet av det australiensiska rockbandet AC /DC, släppt av Albert Productions och Atlantic Records den 25 juli 1980. Det var bandets första album med Brian Johnson som sångare, efter Bon Scotts död,deras tidigare sångare.
Efter det kommersiella genombrottet för deras album Highway to Hell från 1979, planerade AC/DC att spela in en uppföljare, men i februari 1980 dog Scott av alkoholförgiftning. Istället för att upplösas bestämde sig de återstående medlemmarna i gruppen för att fortsätta och rekryterade Johnson, som tidigare varit sångare för Geordie.
Albumet komponerades av Johnson och bröderna Angus och Malcolm Young, och spelades in över sju veckor på Bahamas från april till maj 1980 med producenten Robert John "Mutt" Lange, som också hade producerat Highway to Hell. Efter att ha avslutats, mixade gruppen Back in Black på Electric Lady Studios i New York City. Albumets helsvarta omslag designades som ett "sörjande tecken" för Scott.
Back in Black var en oöverträffad kommersiell och kritikersuccé. Det har sålt uppskattningsvis 50 miljoner exemplar världen över, vilket gör det till ett av de mest sålda albumen i musikhistorien. AC/DC stödde albumet med en årslång världsturné som cementerade dem bland de mest populära banden i början av 1980-talet. Albumet fick ett positivt kritiskt mottagande vid tidpunkten för det första släppet och har sedan dess inkluderats på många listor över "största" album.
Med Monica Zetterlund på omslaget som deltog i Melodifestivalen den veckan.
Men hon vann inte utan det gjorde "Sol och vår" med Inger Berggren och Lily Berglund. Dom kom sedan på en sjunde plats i Eurovision Song Contest.
Här kan man höra de olika bidragen i Melodifestivalen 1962:
En svensk film från 1956, baserad på radioserien Kalle Stropp och Grodan Boll.
Manuset till filmen skrevs av Thomas Funck, och regissör var hans bror Hasse
Funck. Den hade svensk biopremiär 26 december 1956 på Anglais i Stockholm, TV-premiär 24 december 1967 och har visats flera gånger på TV sen dess.
Handlingen kretsar kring de två "sotisarna" Sot och Tos, som till att börja med
smiter in i ett bageri och stjäl Plåt-Niklas propeller. Men de nöjer sig inte
med det.
Bräutigams var ett konditori i Göteborg som grundades 1870 av Emil Bräutigam och som så småningom förlades till en fastighet i hörnet av Östra Hamngatan 50 B och Kungsgatan 54. Konditoriet utgjorde mötesplats för Göteborgs societet under första halvan av 1900-talet.
Bräutigams konditori 3 mars 1956.
Emil Bräutigam emigrerade från Thüringen i Tyskland, hamnade i Göteborg och startade ett litet sockerbageri på Skolgatan 18 i Haga. Dessförinnan bedrev han även småskalig helgförsäljning av kola på Göteborgs gator och torg. År 1881 flyttade företaget från Skolgatan till Trädgårdsgatan, 1887 till Vallgatan 30 och 1897 till Östra Hamngatan 37. Fram till Emil Bräutigams bortgång 1910 drevs konditoriet som ett familjeföretag tillsammans med hans barn. År 1905 övertogs rörelsen av sonen Carl Bräutigam, som samma år också började med Gustav Adolfsbakelsen.
Bräutigams försäljningslokal ritad 1917 av Otto Schulz. Fotografi från 1939.
År 1917 flyttade rörelsen in i fastigheten på hörnet av Östra Hamngatan 50 B och Kungsgatan 54 efter att hela huset hade inköpts 1916, byggts om och förstärkts så att de skulle klara vikten från de tunga ugnarna på tredje våningen. Byggnaden var uppförd 1911-1912, ritad av arkitekten Arvid Bjerke och huset hyste fram till 1916 varuhuset Skandia som öppnats 1913. Ombyggnaden ritades av Louis Enders (1855–1942) och utfördes av F O Peterson & Söner. Det prestigefyllda uppdraget att rita inredningen till den nya lokalen gick till formgivaren Otto Schulz, vilket var hans första stora inredningsuppdrag.
Bräutigamhuset vid hörnet Östra Hamngatan 50 och Kungsgatan 54 (Wikipedia).
Carl Bräutigam bedrev verksamheten fram till sin död 1933. Hans son Carl-Gustaf Bräutigam tog därefter över och år 1942 sysselsatte Bräutigams 80 personer i 21 lokaler på 1 750 kvadratmeter lokalyta. Efter Carl-Gustaf Bräutigam övertogs verksamhet av dennes son Jan Bräutigam 1972.
Fram till den 15 januari 1993 var konditorirörelsen inhyst i hörnhuset på Östra Hamngatan då verksamheten lades ner. Samma år övertogs lokalerna av den irländska puben The Dubliner. Numera inhyses The Auld Dubliner och The Irish Coffehouse i de gamla konditorilokalerna.
Enya är en irländsk sångerska, låtskrivare och musiker. Hon är känd för sin moderna keltiska musik och är den bästsäljande irländska soloartist och den näst bästsäljande irländska musikalakten överlag efter rockbandet U2. Hennes sound är äen kombination av flerspårig sång och keyboard med inslag av musikgenrer som keltiskt, klassiskt, kyrkligt, new age, world, pop och irländsk folkmusik.
Den kommersiella och kritiska framgången med Watermark 1988 fick henne att bli världsberömd, mestadels hjälpt av den internationella hitsingeln "Orinoco Flow (Sail Away)". Man kunde se den på MTV bland annat. Det följdes sedan av en rad framgångsrika album.
Disketten är från 1995-1996. Worms kom ut 1995 och utvecklades av det brittiska företaget Team17. I spelet slåss små plutoner av maskar mot varandra i ett förstörbart landskap med målet att bli det enda överlevande laget.
Ett vykort på engelsktillverkade AEC-bussar i juni 1967. Bussarna ägdes av
Linjebuss och trafikerade till förorten på Hisingen.
AEC står för Associated Equipment Company som var en brittisk fordonstillverkare som byggde bussar, motorbussar och lastbilar från 1912 till 1979. De klassiska engelska röda dubbeldäckarna tillverkades av AEC.
En svensk komedifilm från 1980 i regi av Kjell Sundvall, gjord för TV. Filmen
hade premiär i SVT den 27 februari 1980 och har i Sverige uppnått något av en
kultstatus. I rollerna syns Rolf Skoglund, Claire Wikholm, Gunnar Lindkvist med flera.
Handling:
Familjen Backlund ska äntligen iväg på sin husvagnssemester som man längtat
efter hela året. Enda molnet på pappa Göstas himmel är att hans svärfar Rudolf
lovats att få följa med. Under resans gång inträffar den ena incidenten efter
den andra, alla orsakade av den mänskliga faktorn.
Pekka Langer och Sommartoppen landar i Jönköping hos en livlig jury. Pekka imiterar småländska och får spela flera låtar med en mycket aktuell grupp för den poppiga publiken som har mentometerknappar att tillgå.
Nytorget, Centrumhuset, gamla bilar och Tre Konungar-statyn.
Trekungamötet vid Göta älvs mynning var ett möte som hölls 1101 mellan de tre nordiska kungarna Magnus Olavsson (Magnus Barfot) från Norge, Inge den äldre från Sverige och Erik Ejegod från Danmark för att sluta fred. Enligt Snorre giftes Inge den äldres dotter Margareta bort med kung Magnus Barfot vid detta tillfälle för att bekräfta freden. Efter detta fick hon namnet Margareta Fredkulla.
Det är inte känt exakt var detta möte utspelade sig, men enligt Snorre Sturlassons Heimskringla skedde det "ved Konghelle i Elv", det vill säga i närheten av Kungahälla.
Close to the Edge är det femte studioalbumet av det engelska progressiva rockbandet Yes. Det släpptes den 13 september 1972 av Atlantic Records och är deras sista album på 1970-talet med deras ursprungliga trummis Bill Bruford.
Efter att ha fått en kommersiell- och kritikerframgång med Fragile och turnerat albumet, omgrupperade Yes sig för att förbereda material för en uppföljning, med idéer från några månader tidigare.
Albumets mittpunkt är det 18 minuter långa titelspåret , med teman och texter inspirerade av Herman Hesse-romanen Siddhartha. Sida två innehåller två icke-konceptuella spår, det folkinspirerade "And You and I"." och den jämförelsevis enkla rockaren "Siberian Khatru". Bruford tyckte att albumet var särskilt mödosamt att göra, vilket kulminerade i hans beslut att lämna bandet efter att det spelat in, för att gå med i King Crimson.
Close to the Edge blev bandets största kommersiella framgång vid tidpunkten för releasen. Det nådde nr 4 på UK Albums Chart och nr 3 på Billboard 200 i USA, den högsta positionen Yes har nått på den sistnämnda listan.
En tvådelad redigering av "And You and I" släpptes i USA som nådde nummer 42 på Billboard Hot 100. Yes spelade från albumet under deras världsturné 1972–1973 som omfattade över 90 datum och markerade debuten för trummisen Alan White, som ersatte Bruford tre dagar innan turnén startade. Close to the Edge certifierades platina avRecording Industry Association of America 1998 för att sälja en miljon exemplar. Det fick också högsta betyg i Rolling Stone Album Guide.