Ett hem på 1930-talet

Så här kunde ett hem se ut i Mölndalstrakten för cirka 80 år sen. Bilderna är från 2016.

 Fönstret.

 In genom ytterdörren till den lilla hallen. Eller tambur som det kallades förr. 

 Köket med vedspis, trasmatta, stol, soffa, väggbonad och annat.

 Köksbordet vid fönstret.

 Taklampa.

 Vedspis. Den introducerades vid 1800-talets mitt och revolutionerade matlagningen i hemmen. Den värmde bättre och använde betydligt mindre mängd ved än de öppna eldstäderna, dessutom samlades röken bättre i skorstenarna. En nackdel var att den öppna eldstadens ljus försvann, därför följde snart också lampor i vedspisens spår, som fotogenlampan. I Sverige tillverkades vedspisar vid flera järnbruk. En vedspis är ofta utförd i materialet järn (gjutjärn) och kallas därför ibland järnspis. Den ger förutom värme för matlagning och bak även varme för uppvärmning av bostad, framför allt kök. På 1920-talet utvecklades den första elspisen i Sverige, men det dröjde tydligen innan alla hade det.

 Hylla med kaffeburk och annat.

 Kläder som hänger på tork ovanför vedspisen.

 Husgeråden från Kockums var väldigt vanliga vid den här tiden. Det kunde vara allt från muggar och fat till hinkar och kannor med en rad olika färgkombinationer. Ofta utformades kärlen med en dominerande färgyta i vitt, crème, rött eller gult med en avvikande dekorativ rand längs kärlets kant eller lock.

 Hylla med burkar och flaskor av olika slag.

 Hattar, jackor och hylla med husgeråd. 

 Vardagsrummet med bord, soffa, gardiner och annat. Tidigare kallades det finrummet men under funktionalismen på 1920- och 1930-talet ersattes finrummen i de flesta bostäder av vardagsrum.

 I samma rum finner vi säng, garderob och tavla. Var och hur folk sov blev en viktig fråga i 1930-talets intensiva debatt om trångboddhet. Svensk bostadsstandard var då alarmerande låg, sämst i Europa. Många saknade egen sovplats och de sängar som användes var för korta, för smala och utslitna. En uppsjö av olika kombinationsmöbler som flyttades runt, vecklades ut på kvällen och fälldes ihop på morgonen var det allra vanligaste hos det stora flertalet. Tanken på ett rum enbart för sömn och vila väcktes. Först efter andra världskrigets slut byggdes bostäderna med så många rum att funktionalismens idéer om särskilda sovrum kunde genomföras. På 1950-talet kunde allt fler planera för ett riktigt sovrum med bekväma sängar. Då fick också många barn och ungdomar egna rum.

Kakelugn, bord och fönster. På 1700-talet effektiviserades kakelugnarna och blev i Sverige under 1800-talet och 1900-talets början den viktigaste värmekällan för bostäder och liknande utrymmen. Från början var det endast de rikaste som hade råd, men med urbaniseringen bredde uppvärmning med kakelugn ut sig. Kakelugnarna betydelse minskade i tiden efter första världskriget, i takt med centralvärmesystemens utbyggnad. Många kakelugnar revs ut.