Reklam för Sjöbergs och Mohabs vattenglas 1937

Vattenglas (natriumsilikat) var ett konserveringsmedel för råa ägg i syfte att göra äggen tillgängliga året runt, då hönsen inte värpte under den mörka årstiden. Det köptes under 1900-talets första hälft som ett pulver, vanligen på apotek, och rördes ut med vatten. Lösningen hälldes sedan på de råa äggen som staplats i en kruka, och lösningen blev efter ett tag som en slags slemmig vit (opak) gelé. Lösningen täppte till äggets porer och krukan med äggen förvarade sedan mörkt och svalt. Äggen kunde därefter användas i matlagningen men inte kokas för då sprack de, och det var också svårt att vispa vitorna till maräng av sådana här ägg. De konserverade äggen kunde hålla upp till 6-8 månader och april och september var vanliga konserveringsmånader, detta enligt kokböcker från 1920-talet. Tester har visat att ägg kan förvaras upp till tjugo år i vattenglas och fortfarande vara tjänliga (dock med underlig smak).