Wegephone från 1960-talet

Fabrikat var Svenska Reläfabriken AB /Gylling&Co/ LM Ericsson Typ: 00-29612/09. Tillverkningsår: 1960-talet. 

Wegephone väckte uppseende i teknikpressen när den lanserades i slutet av 1950-talet. Både Teknisk tidskrift (1957), och amerikanska Popular Mechanics (aug 1958), nämner Wegephones nya möjlighet till automatisk talväxling vid användning som högtalande telefon, men att den också kan användas för privat samtal från samma enhet. Den amerikanska tidningen nämner också att telefonen är designmässigt förberedd för 2,5-tums bildskärm. Både röststyrd uppringning och bildtelefoni beräknades då vara möjlig inom cirka 15 år. 

Telefonen konstruerades av David Eklöv vid Svenska Reläfabriken AB, ett företag i Axel Wenner-Grens industrikoncern, därav namnet Wegephone. Den heltransistoriserade konstruktionen på kretskort gjorde det möjligt att få alla önskade funktioner, både hög- och lågtalande delar, i samma enhet. 

          

Telefonen har tre knappar på ovansidan: 

Vänster-knapp: In och urkoppling av högtalare. Under inkoppling blinkar en lampa apparatens sockel. Mitt-knapp: Högre ljudstyrka i högtalaren Höger-knapp: Tillfällig bortkoppling av mikrofon ("sekretess") 

1 februari 1960 godkände Televerket tre nya högtalande telefoner medd transistorteknik. Förutom Wegephone, också LM Ericssons pyramidformade Ericovox, och Televerkets egna Telvafon. De två senare modellerna hade separata telefoner som lågtalande del. Wegephone blev mest populär med 2556 sålda apparater, medan Ericovox såldes i 437 exemp1ar, och Telvafon 299.  

Diavox telefon

Diavox var en svensk standardtelefon för fast telefoni. Den första som enbart fanns med knappsats. Den tillverkades av LM Ericsson och Televerket och ersatte den tidigare Dialog. Diavoxtelefonen exporterades bland annat till Storbritannien under namnet Astrophone och till USA som Royal. Produktionen pågick fram till 1989.

        

Diavox utvecklades i olika modeller för tonval och pulsval. Av de totalt fyra miljoner telefoner som tillverkades för Televerket var tre miljoner försedda med teknik för tonval. Den här telefonen har tonval och är av den tidiga typen. Diavox var vanlig på kontor i Sverige men det var en variant med en R-knapp med mera.

           

                   

Telefon från 1920

Bordstelefonapparat och mellanstation CL500 för 2 dubbellinjer och centralbatterisystem, tillverkad av L M Ericsson. Telefonen är försedd med Telegrafverkets emblem och signalindikator. Denna indikator eller "blänkare" finns på ovansidan och visar "vitt" om telefonlinjen är upptagen av ändapparaten. Nedre omkopplaren i läge 1 kopplar in huvudlinjen. läge 2 kopplar in ändapparaten. Mellanläge kopplar ändapparaten till huvudlinjen. Extra ringklocka i låda för väggmontage ringer beroende på omkopplarens läge.

              

Diavox-telefon från 1984

Diavox var en svensk standardtelefon för fast telefoni. Den första som enbart fanns med knappsats. Den tillverkades av LM Ericsson och Televerket och ersatte den tidigare Dialog. Diavoxtelefonen exporterades bland annat till Storbritannien under namnet Astrophone och till USA som Royal. Produktionen pågick fram till 1989.

Diavox utvecklades i olika modeller för tonval och pulsval. Av de totalt fyra miljoner telefoner som tillverkades för Televerket var tre miljoner försedda med teknik för tonval. Den här telefonen har tonval och är av den tidiga typen. Diavox var vanlig på kontor i Sverige men det var en variant med en R-knapp med mera.

                   

Bakelittelefon från 1931

Bordsapparaten BC330 är en ändapparat för automatväxel, och är världens första telefontyp med helgjuten kåpa i bakelit. Telefonen designades av den norske konstnären Jean Hiberg i ett samarbete mellan M Ericsson och norska Electric Bureau 1931.

Bakeliten minskade tillverkningstiden för kåpan från cirka sju dagar till sju minuter. Nykonstruerade detaljer på modellen var bland annat ny klyka och integrerad fingerskiva. BC330 blev Televerkets nya standardapparat 1933. Även om svart bakelit var vanligast tillverkades kåpor i mindre serier med andra härdplaster och med färgerna rött, grönt, vitt och mahogny.

                 

Här är en gammal film från Ericssons filmarkiv från okänt årtal som handlar om tillverkning av telefoner med mera:

             

Televerkets telefon Dialog

Den här telefonmodellen tillverkades mellan 1962 och 1972 i ett samarbete mellan LM Ericsson och Televerket och fanns i många svenska hem. Den fanns i flera färger men grå var den vanligaste.

Här kan man lyssna hur det lät när man använde en sån telefon.