Pelle Molin var son till hemmansägaren Abraham Abrahamson Molin och Anna Helena Lidblom. Efter studier vid läroverken i Härnösand och Östersund utan att lyckas avlägga mogenhetsexamen fick Molin arbete som journalist vid Härnösandsposten 1884 där han stannade i ungefär två år. Han hade under de två åren funderat på att utbilda sig till konstnär och inledde sommaren 1886 studier för Johan Tirén i Oviken. Han kom in på Konstakademien i Stockholm 1887 och deltog i undervisningen fram till 1889. Han räknades som en mycket nyckfull elev som arbetade högst sporadiskt och som ofta kom i konflikt med sina lärare. Officiellt uppflyttades han till en högre klass 1889 men med vissa studievillkor. Dessa passade inte Molin så han återvände utblottad till hembygden där han sökte sig till sin mors hemtrakter i Näsåker. 1891 flyttade han in i huset i Näsåker.
Den vackra naturen och den nära kontakten med vardagen gav honom inspiration till ett flertal litterära produkter samt betydande konstverk. De flesta av Pelle Molins berättelser skrevs, eller påbörjades, i Näsåker. Men det gick långsamt och han hade det fattigt.
Det verk han är mest känd för, novellsamlingen Ådalens poesi, utkom 1897 efter hans död. De flesta texterna hade varit införda i olika tidningar. Klassiska berättelser ur samlingen är Kams och En ringdans medan mor väntar, där mannen som i ödemarken ska hämta barnmorskan till hustrun blir fördröjd av mötet med en björn.
Här kan man läsa boken Ådalens poesi.
Pelle Molin var också en äventyrare. Han ville komma med i Andrés expedition till Spetsbergen men fick avslag. Efter ett besök på Sulitelmaglaciären avled han av sviterna av en förkylning i Bodö 1896.
En av Pelle Molins målningar av Nämforsen.
Här är en karta över stugan på Pelle Molins väg 19 i Näsåker:
