Fortsättningskassan Central bildades 1904 med syfte att underlätta för dem som hade behov av längre sjukhjälpstid. Efter 90 dagars sjukpenning i lokalkassan (exempelvis Westa), var det möjligt att erhålla ytterligare 90 dagar i fortsättningskassan Central.
Verksamheten ökade efter hand och 1920 bildades vilohemsfonden för att underlätta för dem som ordinerats vistelse på vilohem. Från 1924 fanns en särskild understödsfond som gav särskilt ekonomiskt stöd till de som var långvarigt sjuka, gamla eller som på annat sätt inte kunde få tillräckligt stöd genom sjukkassan.
1931 kom en lag om monopolsjukkassor vilket gav att fortsättningskassan Central ombildades 1933 och blev en monopolsjukkassa med det nya namnet Göteborgs stads erkända centralsjukkassa.
Mellan åren 1946-1952 upphörde de små lokalkassorna och deras medlemmar uppläts till Göteborgs stads erkända centralsjukkassa. Kortet i bilderna här bör vara från den tiden.
1954 kom nästa sjukkasselag som innebar att sjukförsäkringen blev obligatorisk och skattefinansierad. De frivilliga sjukkassorna upphörde. Detta år kom att bli det sista för Göteborgs stads erkända centralsjukkassa. Efter diverse sammanslagningar fanns det vid denna tid endast 5 lokalsjukkassor kvar:
.jpg)
.jpg)
