Vid Sessanlinjens terminal. Färjeläget i Majnabbe var i drift under hela Sessanlinjens storhetstid, från 1950-talet fram till 1982 då rederiet upphörde.
I bakgrunden syns färjan Prinsessan Christina. Hon byggdes
1969 och körde för Sessanlinjen mellan Göteborg och Fredrikshamn. Hon såldes
vidare 1979 och körde sedan rutter runtom i världen fram till 2022 då hon
ankom till Indien för upphuggning.
Viking på sin gamla plats. Hon låg där fram till 1993 då hon flyttades till
höger utanför bild.
Närmast syns Västanfläkt. Dom hade
sightseeingturer i hamnen, skärgården och på Göta älv med utgångspunkt här i
Lilla Bommen. Verksamheten startade 1947 och upphörde 1966.
Nedan en video med rundtursbåtar i Göteborg 1954. Vid 9.50 kan man se en tur med
Västanfläkt till skärgården, Älvsborgs fästning, Kungälv och Marstrand.
Svenska Amerika Liniens Drottningholm kommer för första gången till Göteborg. Hon var ett transatlantiskt fartyg som bland annat gick mellan Göteborg och New York på 1920-talet.
Fartyget började tillverkas av A Stepens & Sons för Allen Line SS CO, Skottland 1904 och gick i tjänst året efter. Drottningholm sjösattes under namnet T/S Virginian. Fartyget övertogs av brittiska flottan 1914 och tjänstgjorde under första världskriget som trupptransportfartyg och hjälpkryssare. 1920 återlämnades det till det då kanadensiskt ägda Canadian Pacific SS LTD. Den 20 januari samma år köptes Virginian av Svenska Amerika Linien och namnändrades till S/S Drottningholm. Ångaren var då Nordens snabbaste passagerarfartyg. Hon totalrenoverades (även maskineri) under åren 1922-23 vid Götaverken, och 1929-30 skedde en omfattande ombyggnad av interiören.
SS Britania och Suecia på ett vykort skickat 1937. Dom körde Göteborg till
London på 36 timmar.
Svenska Lloyd, ursprungligen Ångfartygs AB Svenska Lloyd, var ett rederi i Göteborg, som grundades den 10 maj 1869. Bolaget upphörde 1977 och verksamheten överfördes till Broströmskoncernen, som blivit majoritetsägare 1972.
S/S Suecia var ett passagerarfartyg byggt vid Swan, Hunter & Wigham Richardson’s varv i Newcastle, England. Fartyget levererades till Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd, Göteborg år 1929 för att sedan tjänstgöra i trafiken mellan Göteborg och London. Under andra världskriget låg fartyget upplagt i Göteborg. År 1946 sattes Suecia åter in på linjen Göteborg–London fram till 1966.
T/S Britannia byggdes 1929 av Swan, Hunter & Wigham Richardson i Newcastle i England. Sjösattes 27 februari 1027. Levererades i juni 1929 till Rederi Ab Svenska Lloyd, Göteborg. och sattes in i trafik mellan Göteborg och London. 1937 ombyggd till oljedrift. Under andra världskriget lades hon upp i Göteborg. 1945 chartrades hon ut till brittiska staten för att genomföra några resor med engelska soldater mellan Hull och Cuxhaven. 1946 åter insatt mellan Göteborg och London. 1966 såldes hon till Hellenic Mediterranean Lines Ltd i Pireus i Grekland. 1967 insatt mellan Marseille - Genua - Pireus - Alexandria - Beirut - Port Said - Neapel - Marseille. 1973 såld till Vado Scali e Bacini i Savona i Italien för upphuggning.
Christian Radich är en tremastad fullriggare, byggd av Framnæs Mekaniske Værksted i Sandefjord i Norge och levererad den 17 juni 1937.
Fartyget byggdes ursprungligen som skolfartyg för utbildning av sjöfolk till den norska handelsflottan. År 1940 blev hon konfiskerad av tyska marinen som använde henne som logementsfartyg. Vid ett bombangrepp i Flensburg blev hon sänkt, men bärgades efter krigsslutet och bogserades till Sandefjord där hon iståndsattes på nytt, till rätt stora kostnader, och återinsattes i skolningstjänst. När vykortet gjordes var hon alltså ett skolfartyg. Sedan 1999 har den huvudsakliga verksamheten varit chartertrafik med betalande medseglare.
Ett vykort från Majnabbehamnen i stadsdelen Majorna i Göteborg.
Hamnmagasin 47 färdigställdes på Majnabbekajen 1947 för Göteborgs hamn. Då Stigbergskajen blivit för trång, inleddes 1948 arbetet med Englandsterminalen - som invigdes den 7 maj 1951 av statsminister Tage Erlander "en betydelsefull tilldragelse för hela vårt lands näringsliv". Passagerarfartyget Patricia III var det första som anlöpte den nya hamnen.
Vid Londonpiren — kajerna 49-51 med en yta av 9 800 kvadratmeter — skulle huvudsakligen trafiken mellan Göteborg och London betjänas samt något senare även trafiken till Fredrikshamn.
1897 försökte en expedition lett av ingenjören S. A. Andrée att resa över
Arktis med vätgasballongen Örnen.
Sedan Andrée, Strindberg och Frænkel lyft med sin ballong från Svalbard i juli
1897, förlorade ballongen snabbt alltför mycket vätgas och man tvingades att
landa på packisen efter bara två dagar. Resenärerna skadades inte vid
landningen, men hade framför sig en svår färd tillbaka till fots över isen.
Deras utrustning och klädsel var otillräcklig och inte alls lämpad för en sådan
färd. De nådde aldrig fram till bebodda trakter. När den arktiska vintern kom i
oktober slog gruppen läger på Vitön på Svalbard där de dog.
I 33 år var expeditionens öde en av Arktis olösta gåtor, tills lägret upptäcktes av en slump år 1930. Upptäckten skapade stor sensation i Sverige, där de döda männen hade betraktats som försvunna hjältar.
Filmen här visar när kanonbåten Svensksund för hem kropparna till
Stockholm:
M/S Gripsholm var ett passagerarfartyg, byggt av Ansaldo Soc, Per Azioni i Genua, Italien. Det levererades 2 april 1957 till AB Svenska Amerika Linien i Göteborg. Fartyget återkom till Göteborg från sin sista kryssning för Svenska Amerika Linien 1975 och såldes samma år till Grekland, där hon fick namnet Navarino. Fartyget såldes 1983 till Italien och döptes till Samantha för att redan 1985 döpas om till Regent Sea, senare Sea. Fartyget såldes sedan till finansiärer i New York.
I Sverige väcktes förnyat intresse för fartyget 2000 och det fanns idéer om att lägga upp fartyget i Sverige, antingen i Göteborg som kasino eller i Stockholm som hotell- och restaurangfartyg. Inget av förslagen blev av; istället såldes fartyget 2001 till skrot till den stora fartygsskroten i Alang, Indien. Under transport dit blev hon plundrad av pirater vid Dakar. Senare under färden började hon läcka och sjönk till havs utanför Sydafrikas kust. Fartyget ligger på positionen 35.21 S 26.13 Ö. Närmaste plats på afrikanska fastlandet är staden Port Elizabeth i Sydafrika.
En stålbark byggd 1895 av Joh. C. Tecklenborgs varv i Geesemünde i Tyskland,
för segelfartygsföretaget F. Laeisz som handelsfartyg. Dess primära syfte var
som en "nitratklippare" som samlar in guano i Sydamerika för användning i
kemiska företag i Tyskland (främst för att tillverka sprängämnen och
gödningsmedel). Eftersom dess sjöfartsrutt var mellan Tyskland och Chile,
designades hon för att klara det tuffa vädret som möttes runt Kap Horn. Hon kallades senare Floran.
Hon seglade tillbaka till Chile (25 maj) via Cardiff (17 juli) med en last på 800 ton kol och 5000 ton " patentbränsle" på väg till Mejillones . Den 15 september 1925, på väg till Kap Horn , fattade skeppet eld utanför den patagoniska kusten nordväst om Falklandsöarna (vid 50°17,5'S, 61°42'W). Kapten A. Oetzmann bestämde sig för att sätta kurs mot Comodoro Rivadavia, och nådde hamnen, som bara var en vik med en sandstrand, en lång träpir och flera bensintankar, den 18 september 1925. Han ankrade fartyget fem miles (8 km) utanför kusten på vägarna i Comodoro Rivadavia och larmade hamnmyndigheterna för att bekämpa branden i fartyget.
Eftersom det inte fanns någon ordentlig utrustning att tillgå tog det tre dagar innan hjälpen kom. Den beordrade brandbilen som kom kunde inte släcka branden. Nästa dag slet en enorm explosion sönder hennes ståldäck. Huvudmasten föll överbord och drog med sig resten av riggen förutom förmasten. En bogserbåt försökte bogsera bort henne från bensintankarna och lyckades efter flera försök. Floran gick på grund på sandstranden. Sjömännen släppte ankaret och tog allt användbart från fartyget. Elden fortsatte att brinna medan fartygets skrov upprepade gånger lyftes av vågorna och slog in i stranden.
Det kolfyllda skrovet brann i några dagar. En morgon hade fartyget försvunnit från stranden. Det roderlösa skrovet hittades några dagar senare flytande 25 nautiska mil (46 km) utanför kusten och 80 nautiska mil (150 km) norr om Comodoro Rivadavia. Den argentinska kryssaren Patria sänkte det brinnande skrovet på det tidigare berömda fartyget med skottlossning den 19 oktober 1925. Vraket ligger nära positionen 45°15′S 66°15′W Koordinater : 45°15′S 66°15′W.
Bör vara den Patricia som byggdes i Lindholmens varv. Hon trafikerade
Southhampton och Bilbao för att mätta britternas sug på att turista i Spanien.
Idén blev en succé och båten gick fullbokad. Det var också spanjorer som
lämnade Francos diktatur.
Patricia såldes till Stena Line 1978. Gick först som Stena Oceanica, byggdes om med mer bildäck och hytter för att året efter bli Stena Saga och då i trafik mellan Oslo och Fredrikshamn. I slutet av 1980-talet hamnade hon hos Lion Ferry som Lion Queen, i juni 1997 hamnade hon i Asien och levde som kasinofartyg under namnet Amusement World.
I april 2021 såldes hon till upphuggare och i juni gick hon den sista resan till Alang i Indien under namnet World.
Han var i Göteborg på grund av Pansarskeppet Sveriges sjösättning. Det var då
det största och tyngsta fartyg som någonsin sjösatts i Sverige. Närvarade
gjorde även kronprinsparet, prins Wilhelm, prins Eugen samt statsminister
Hjalmar Hammarskjöld.
Flaggorna vajar. Tusentals människor står längs stadens kajer. Vanliga göteborgare, artillerister i paraduniform, sjöscouter och flottister. Strax innan dagens stora händelse sjunger Göteborgskören Par Bricoles den fosterländska sången ”Hör oss Svea”.
Efter ett kortare tal tryckte konungen på en knapp till en elektrisk
ledning, varpå pansarbåten frigjordes från stapelbädden. Sjösättningen
avslutades med en konsert på Göteborgs konserthus, följt av bankett på
börsen klockan 18.
Då fartyget vid sjösättningen ännu inte var mer än bara ett skrov, följde
därefter ett omfattande utrustningsarbete. Skrovet lades vid en nybyggd
utrustningspir där pansarplåtar, ångpannor, ångturbiner, kanontorn,
bestyckning, överbyggnaden, master, skorstenar och all annan utrustning
lyftes ombord och monterades. Då de 28 cm eldrören var för tunga för att
kunna lyftas av någon enskild kran i Göteborg, var man tvungen att använda
två kranar för att kunna lyfta ombord dem.
Tor Line var ett svenskt rederi som från 1966 bedrev passagerar- och godstrafik på Nordsjön. 1981/1982 kom rederiet att köpas upp av den danska shippingkoncernen DFDS och utgjorde under många år under namnet DFDS Tor Line basen i dess fraktdivision.
Tor Line grundades som ett samriskföretag mellan de svenska rederierna Transoil, Rederi AB Rex och Bratt-Götha samt holländska KNSM med syfte att bedriva bilfärjetrafik mellan Sverige, England och Nederländerna.
M/S Tor Britannia i bild lanserades 1974 med en stor PR-kampanj samtidigt som huvuddelen av Englandstrafiken flyttades från Immingham till Felixstowe och därmed kom betydligt närmare London. 1983 flyttade Göteborgsfärjornas engelska hamn från Felixstowe till Harwich.
Här är dom ute på en tur till Göteborg med Tor Britannia 1985:
Det var ett kryssningsfartyg som byggdes i Götaverken i
Göteborg åren 1926-27 för det norska rederiet Det Bergenske Dampskibsselskab
(BDS) där hon var avsedd för i första hand Nordkapskryssningar. Där seglade
hon till 1940, då hon rekvirerades av tyska flottan och användes som
rekreationsfartyg för tyska ubåtsbefäl.
M/S Stella Polaris
Götaverken intog platsen som Sveriges ledande skeppsvarv under 1910-talet, en position som Lindholmen tidigare innehaft. Många av de stora svenska linjerederiernas första större fartyg, bland annat tolv fartyg i följd för Grängesbergsbolaget, och i mitten på 1920-talet de norska redarnas beställningar av till en början mest tankfartyg, kom till följd av varvets leverans av främst Sverige.
Varvet var 1920, sett till antal anställda arbetare, stadens näst största företag efter SKF, med 2 287 personer. När fartygens storlek och tyngd ökade, byggdes stapelbäddarna ut samt förstärktes. På 1910-talet fanns det fyra bäddar vid varvet, och omkring 1920 tillkom en femte, längst åt väster. År 1927 förlängdes den, och 1939 var det dags för en ny, omfattande förlängning. Den kom då att skära av de gamla sliparna, som försvann.
Göteborgs hamn med Götaverken i bakgrunden. Osäkert när bilden är tagen.
Passagerarlista på M/S Stella Polaris från 25 Mars 1930.
Frukostmeny från 6 April 1930
Vid krigsslutet övertogs Stella Polaris av Ministry of War Transport i England
och användes för att frakta krigsfångar från Mo i Rana. I november samma år
lämnades hon tillbaka till BDS och gick sedan på varv i Göteborg för
renovering. År 1951 köptes hon av svenska Clipper Line. Hon seglade bland
annat i Västindien, Medelhavet och Östersjön, innan hon 1969 såldes till
japanska International House Co. Ltd i Tokyo och byggdes om till hotell och
restaurang. Hon förankrades vid Kisho i Numazu cirka 130 km sydväst om Tokyo.
Där döptes hon om till Floating Hotel Scandinavia och verkade som restaurang
och hotell till den 30 mars 2005.
I februari 2006 såldes fartyget till det svenska företaget Petro-Fast i Stockholm som tänkte använda henne som hotell- och restaurangfartyg.
Den 2 september 2006 skulle fartyget bogseras från Izuhalvön i Japan till Shanghai i Kina för upprustning, när det sjönk drygt tre kilometer sydväst om hamnstaden Kushimoto. Fartyget som nu var omdöpt till Scandinavia sjönk klockan 02.02 japanskt tid och ligger nu på 70 meters djup.
Vasa, eller Wasa, var ett svenskt örlogsfartyg som kantrade och sjönk utanför Beckholmen i Stockholms inlopp på sin jungfruresa, den 10 augusti 1628.
Efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne på 1600-talet, glömdes Vasa i stort sett bort. Skeppets ungefärliga position förblev känd in på mitten av 1800-talet, men inga allvarliga försök gjordes för att bärga det. År 1956 lyckades amatörforskaren och ingenjören Anders Franzén, tillsammans med dykaren Per Edvin Fälting, åter fastställa Vasas exakta position och efter flera år av marinarkeologiska utgrävningar och förberedelser lyftes Vasa över vattenytan 24 april 1961:
1963 besöker kung Gustav VI Adolf Vasavarvets tillfälliga museum i Stockholm för att undersöka framstegen med att bevara fartygets skrov och dess innehåll. Enligt en åskådare åtföljs han av drottning Ingrid av Danmark. Hon föddes som en svensk prinsessa.
Så här ser skeppet ut idag i Vasamuseet. Det går att dra runt bilderna.
Det har hunnit gå 50 år sedan en reguljär skärgårdsbåt senast trafikerade sträckan Göteborg till Strömstad, via Lysekil och Grebbestad. Det eleganta skärgårdsfartyget är byggt i Motala Verkstad 1915. Hon byggdes om till lastfartyg i slutet av 1950-talet, men återställdes till passagerarfartyg under 1990-talet.
Här är M/S Nya Skärgården i Kulturbåtsfestivalen i Eriksberg i Göteborg 27 september 2015:
3 dagars kryssning med Kulturbåtarnas M/S Nya Skärgården från Göteborg till Strömstad sommaren 2017:
Najaden är ett segel- och museifartyg som låg i Nissan vid Halmstads slott. Hon byggdes i Karlskrona och var den sista fullriggaren med träskrov som den svenska flottan lät bygga.
Hon sjösattes 1897 som övningsfartyg åt flottan och användes för seglingsutbildning av skeppsgossar tre månader varje sommar fram till 1938. Under andra världskriget användes först Najaden som logementsfartyg åt beredskapsanställda för att sedan bogseras till Torekovs hamn som hamnspärr. Fartyget blev mycket illa åtgånget, men den 20 juli 1946 kom hon till Halmstad efter upprustning i Karlskrona och var en gåva från grosshandlare Bernhard Aronsson. Najaden låg först vid Österbros östra landfäste, men flyttades 1956 till sin senare plats vid slottet.
Najaden såldes till Fredrikstad i Norge 2014, och 5 juli samma år lämnade hon Halmstad för att bogseras till Norge. Hon följdes av cirka 150 personer från kajen och ett antal fritidsbåtar.
M/S Christofer Polhem på 1960-talet. Efter kriget ökade efterfrågan på att ta med sig bilen på båten, och rederiet Gotlandsbolaget tog 1955 sin första bilfärja i trafik. Fartyget, som inköptes från Sessanlinjen, hette Kronprinsessan Ingrid men döptes i Gotlandstrafiken om till Christofer Polhem. Hon körde mellan Västervik och Visby.
M/S Gotland i inre hamnen på 1950-talet. Vid denna tid gick hon i trafik mellan Nynäshamn och Visby. Hon byggdes 1936 av Kockums Varv i Malmö, var 75 meter lång och kunde ta 700 passagerare och 25 bilar.
M/S Gotland.
Bilder från Peter Okrasinski i Facebookgruppen Retroklubben
