Vickleby ligger en mil söder om Färjestaden på Öland. Det var en rad med
bondgårdar utmed bygatan, med trångboddhet och självhushållning. I väderkvarnarna malde dom sin säd. Det fanns sockenskola, mekaniska verkstäder och mejeri. Fåren vallades på alvaret av herdar, och de övriga boskapsdjuren betade där fritt.
Ingredienser som var vanliga i mathushållningen i det svenska bondesamhället omkring år 1900.
Och den bästa kombinationen med råggröt som jag har ätit: Kokta råggryn, salt och socker. Lingonsylt. Runt knäckebröd från Dalarna med smör, kokt ägg och salt.
En vacker spegelskänk i nyrenässans från omkring år 1900 kanske. En vanlig möbel som fanns i många, lite finare hem. Denna kanske gjordes i Lindome eller nån av de större städerna.
Spegeln kunde reflektera ljus i dåligt upplysta rum, ge mer rymd, visa baksidan av prydnadssaker, göra så värdfolket hade koll och för att spegla sig i.
En fransk stumfilm regisserad av Georges Méliès. Inspirerad av Jules Vernes och Adolphe d'Ennerys pjäs från 1882, En resa genom det omöjliga, och modellerad i stil och format efter Méliès mycket framgångsrika film från 1902, En resa till månen, är filmen en satir över vetenskaplig utforskning där en grupp geografiskt sinnade turister försöker sig på en resa till solen med hjälp av olika transportmedel. Filmen var en betydande internationell succé vid tidpunkten för sin premiär och har mottagits väl av filmhistoriker.
AI-bild
Filmen visades i Sverige kort efter sitt internationella släpp, bland annat i Stockholm den 23 november 1904 och på biografen Olympia i Göteborg den 12 december samma år. För den tidiga svenska biopubliken var detta en enorm sensation. Den skiljde sig helt från de vanliga korta dokumentärsnuttarna på 1–2 minuter, eftersom den var hela 27 minuter lång – ett episkt "blockbuster-format" för år 1904.
Precis som Méliès tidigare succé Resan till månen (1902) var de filmkopior som nådde de finare svenska biograferna ofta handkolorerade. Varje enskild filmruta hade alltså målats för hand i Paris innan den skickades på export.
Méliès filmer distribuerades i stor skala till Sverige, och hans fantastiska trickfilmer lade grunden för den svenska biografboomen i början av 1900-talet.
Midsommarvaka, Svensk Rapsodi nr 1 för stor orkester, op 19, är en rapsodi för orkester av den svenske tonsättaren Hugo Alfvén. "Midsommarvaka" komponerades under juli till oktober 1903. Stycket är Alfvén mest kända verk och internationellt ett av de mer välkända styckena inom svensk musik.
Med det här stycket får vi sekelskiftets midsommarstämning serverad i en virvlande folkdans, där doften av nyklippt gräs möter den ljusa, aldrig sinande nordiska natten.
Stordalskvarnen är en så kallad hättekvarn eller holländare, där endast den
övre hättan kan vridas för att fånga vinden. Den byggdes 1903 på samma plats
där en äldre kvarn från 1850-talet tidigare hade stått.
Kvarnen var i bruk fram till 1946 och malde säd till både bröd och
djurfoder. Vid bra vind och stort behov kunde den drivas dygnet runt, med en
kapacitet att mala cirka 100 kilo brödsäd i timmen. Kunderna betalade oftast
med en del av mjölet.
År 1945 köptes kvarnen för 150 kronor och skänktes därefter till Tjörns
hembygdsförening. Föreningen har sedan bevarat byggnaden och genomfört
renoveringar under åren 1959 och 2012.