En film om gammalt lysningsfirande inspelad av Nordiska museet i Floda socken, Dalarna år 1931. Regi: Ola Bannbers. Foto: Ragnar Westfelt.
”Tidigt på morgonen är skogen full av pojkar, med yxor och barkspadar, som drar fram över åsarna och letar efter skogens högsta träd. Det är ynglingalaget, de ogifta pojkarna i en Flodaby, som skall gå och leta reda på något passande träd att gratulera en granngårdsflicka med.
Det är en gammal sed att man på lysningsdagen uppvaktar fästmön i den gård där lysningen ska ske med ett stort träd. Likadant sker det i fästmannens gård i den by där han bor.
Grenarna huggs av med vana händer, barkspadarna sätter igång och trädet blir vitt som en majstång på stammen. Det bärs sedan ned till en väntande kärra vid vägen. Högst upp i toppen på trädet har man låtit en ruska av grenar vara kvar.
Sedan kommer det andra trädet från fästmannens vänner och till tonerna av dragspelsmusik drar man sedan mot gården där uppvaktningen skall ske. Sällskapet marscherar in på gården där flickan bor.
Man gör saxar av stora störar och fattar om träden, som sedan svingas högt upp till väders utmed stugväggen. Där stagas de sen med timmerkättingar och kilas fast så att de står svajande som flaggstänger på förstukvisten. Lagen som har kommit med granen och tallen ska nu utspisas med kaffe och bullar och under hela lysningstiden står sen träden kvar för att kungöra det stundande bröllopet.”
