Den var i produktion mellan 1953 och 1969 och var en vidareutveckling av PV 444. Den var tänkt som två bilar i en: För arbetsbruk och för fritid. Riktad till småföretag, till exempel butiker och hantverkare. Den blev snabbt en favorit och köptes av stat och kommun, myndigheter och verk. Bilen var bäddbar och kunde göras sjusitsig. Den kunde lasta nästan hur mycket som helst, inte minst med hjälp av takräcke. 1969 års nya krockkrav i Sverige medförde att bilen lades ned.
