Replicas är det andra och sista studioalbumet av det engelska new wave-bandet
Tubeway Army. Både albumet och låten Are friends electric låg etta på
englandslistan.
Den första gången jag hörde Gary Numan var Are friends electric på Radio
Luxembourg sommaren 1979. Det var ett nytt sound som man inte hade hört förut. Och det
var lite nytt med syntar i popmusiken vid den tiden. Låten var en pionjär inom syntpopen
och var den första i den stilen att nå nummer ett på englandslistan.
Replicas baserades på en dystopisk bok som Numan hoppades slutföra så
småningom, som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtida metropol
där Machmen ( androider med klonad mänsklig hud) och andra maskiner håller
allmänheten kuvad på order från de grå männen (skuggiga tjänstemän). Medan
albumets inramning och texter var direkt inspirerade av Philip K. Dicks
science fiction , särskilt hans framstående verk Do Androids Dream of Electric
Sheep? , titeln var inte. Även om Numan's Machmen liknade Replicants , termen
som används för androider i Ridley Scotts Blade Runner (baserad på Dicks bok),
kom Scotts film ut tre år efter Tubeway Armys album och Dick använde aldrig
ordet "Replicant" i sin ursprungliga 1968 roman. Skivans omslag visar Numan
som en Machman som stirrar ut från sitt rum på en avtagande halvmåne som
svävar ovanför "The Park" när en knappt synlig man står utanför medan Numans
reflektion stirrar tillbaka på sig själv.
Här kan man lyssna på skivan. Det är en spellista där man startar första låten
och resten spelas upp automatiskt.
Låtlista:
"Me! I Disconnect from You" – 3:23
"Are 'Friends' Electric?" – 5:25
"The Machman" – 3:08
"Praying to the Aliens" – 4:00
"Down in the Park" – 4:24
"You Are in My Vision" – 3:15
"Replicas" – 5:01
"It Must Have Been Years" – 4:02
"When the Machines Rock" – 3:15
"I Nearly Married a Human" – 6:31
Bonuslåtar:
"Do you need the service" - 3:40
"The crazies" - 2:55
"Only a downstat" - 3:37
"We have a technical" - 8:07
"We are so fragile" - 2:56
"I Nearly Married a Human 2" - 6:39