Uppsala universitet grundades 1477 genom att ärkebiskop Jakob Ulfsson 27 februari emottog en påvlig bulla av påve Sixtus IV för katolska kyrkans räkning att inrätta en utbildningsinstitution för präster i form av ett studium generale, orienterat mot Bologna universitet som förebild.
Ända fram till 1700-talet var det dock endast det högre prästerskapet som utbildades vid universitet. De flesta fick istället sin utbildning vid katedralskolorna i stiftsstäderna.
I och med den protestantiska reformationen kom universitetets verksamhet att starkt begränsas. Universitetets katolskt präglade inledande verksamhetstid uppskattades inte av den dåvarande förste protestantiskt sinnade kung Gustav Vasa. Efter reformationen dog undervisningen i praktiken ut efter mitten av 1500-talet, även om universitetstjänster fortfarande tillsattes.
Under 1700-talet hyllades förnuft och vetenskap. Carl von Linné fortsatte kartläggningen och systematiseringen av växtvärlden. Det botaniska intresset dominerade universitetet vid denna tid.
Under första halvan av 1800-talet fick förnuftstron ge plats för den tyska romantiken. Det var under denna tid bilden av studenten som en sjungande, idealistisk hjälte växte fram. Adelns privilegier avtog, och genom studier fanns nu möjlighet för en något bredare allmänhet att få inflytande och framgång i samhället.
Under andra halvan av 1800-talet gjordes åter stora satsningar på naturvetenskap. Ett observatorium, ett kemiskt och ett fysiskt laboratorium inrättades och Akademiska sjukhuset byggdes ut kraftigt.
Uppsala universitet i nutid
