Inför inspelningarna hade en ny formation av Wings bildats, med Steve Holly på trumstolen och Laurence Juber som gitarrist.
Hela skivan var tänkt som ett radioprogram, där man emellanåt byter kanal och hamnar i en helt annan sändning. Dock följdes inte denna plan fullt ut, och slutresultatet blev en blandning av många idéer.
Många ser skivan som Paul McCartneys svar på den då allestädes närvarande punken, och till viss del kan detta stämma. Bland annat "Spin It On" är spelad i ett frenetiskt tempo. Samtidigt finns det många låtar som punkbanden aldrig skulle vågat ta i med tång, som exempelvis "Baby's Request" med sin sentimentala 30-talsemulering.
Två av låtarna, instrumentallåten "Rockestra Theme" och "So Glad to See You Here", spelades in med ett antal kända gästartister (bland andra Pete Townshend, David Gilmour och Led Zeppelins John Bonham) under namnet gruppnamnet Rockestra.
I England släpptes singlarna "Old Siam, Sir"/"Spin It On" samt "Getting Closer"/"Baby's Request". I USA valde man i stället att ge ut singlarna "Getting Closer"/"Spin It On" samt "Arrow Through Me"/"Old Siam, Sir". Strax innan albumet kom dessutom singeln "Good Night Tonight" med "Daytime Nightime Suffering" på baksidan.
