Eloy - Poseidon's Creation (1977)

En låt som får ett hedersomnämnande för den är väldigt bra.
                
Den kommer från albumet Ocean som gavs ut 1977 som anses allmänt vara Eloys finaste verk av både kritiker och fans, och är fortfarande deras kommersiellt mest framgångsrika album. Det är ett konceptalbum som berättar myten om Platons ö Atlantis, från dess skapelse till dess uppgång, fall och slutliga förstörelse. Albumet drar paralleller till mänsklighetens oroande väg under kalla kriget. 

"Poseidon's Creation" inleder denna berättelse med att skildra hur gudarna skapar jorden och hur Poseidon blir härskare över jordbävningar och hav, och får Atlantis som sitt kungarike. En storslagen musikalisk gobeläng av progressiv rock och rymdrock, där syntesljud och kraftfulla gitarrer målar en mystisk scen av urtidens skapelse. Under ytan av detta atmosfäriska sound döljer sig texter fyllda med mytologi och djup symbolik, som bjuder in lyssnaren att dyka ner i Atlantis födelse och människans tidlösa frågor.

                  

          

LP:n Eloy - Planets från 1981

Eloy är ett tyskt progressivt rockband. Det bildades 1969 av Frank Bornemann. Han har varit den enda ständige medlemmen. Under 1980-talet tog Bornemann bandet i mer kommersiell riktning, men på 1990-talet skulle tidigare medlemmar återkomma, och då återgick man till det mer progressiva soundet, något som märks på albumet Ocean 2 från 1998. Efter ett långt avbrott i verksamheten återkom Eloy med det nya albumet Visionary 2009.

                                 

Planets är Eloys nionde studioalbum. Det var det sista albumet med trummisen och slagverkaren Jim McGillivray. Det var det första Eloy-albumet som gavs ut i Storbritannien, genom det Wolverhampton-baserade bolaget Heavy Metal Worldwide, med konstverk av Rodney Matthews. 

När jag var inne i skivaffären EKO på Avenyn i Göteborg omkring 1982 fick jag syn på skivan. Jag hade aldrig hört Eloy förut. Jag tyckte att omslaget såg intressant ut baserat på hur andra omslag såg ut med andra grupper som jag gillade. Så jag testade skivan. Min bror och jag tyckte den var bra och köpte fler Eloyskivor sen. Denna är deras bästa tycker jag för den har inga svaga låtar.

                        

               

Eloy har åtnjutit störst popularitet i sitt hemland. Bandnamnet kommer från H. G. Wells roman Tidmaskinen, där Eloi är namnet på en framtida människoras.

                    

              

              

Här kan man lyssna på hela skivan (där låt 9 är ett bonusspår): 

              

Låtlista:

1. Introduction - 0:00

2. On The Verge of Darkening Lights - 1:58

3. Point of No Return - 07:37

4. Mysterious Monolith - 13:20

5. Queen of The Night - 21:02

6. At The Gates of Dawn - 26:24

7. Sphinx - 30:42

8. Carried By Cosmic Winds - 37:28

9. On The Verge of Darkening Lights (Live) - 42:10

LP-skivan Eloy - Silent cries and mighty echoes

Det sjunde studioalbumet av det tyska klassisk rock-bandet. Det gavs ut 1979 och är det sista med medlemmarna Frank Bornemann, Detlev Schmidtchen, Klaus-Peter Matziol och Jürgen Rosenthal.

             
           

Astral entrance / Master of sensation

The Apocalypse

Eloy - Poseidon's Creation (1977)

Eloy är ett tyskt progressivt rockband, vars musikaliska stil innehåller symfonisk och space rock, den senare tendensen är mer utbredd på tidigare album. Trots deras nationalitet och tidsperiod hör inte bandet till krautrock på grund av deras sound, som har mycket mer gemensamt med engelska progressiva rock- och symfoniska rockgrupper som Pink Floyd, King Crimson, Yes och Camel.

Ocean är det sjätte albumet som släpptes av gruppen. Det kom ut 1977 och anses av många vara deras bästa album, och en klassiker i genren. Det sålde 200 000 exemplar, bättre än Genesis eller Queen på de tyska listorna.

Här hör vi spåret Poseidon´s creation från plattan:

         
               

Klassisk rock från 1970-talet

Procol Harum - A Salty Dog (1972)

Rush - Xanadu (1977)

Eloy - Astral Entration/Master of Sensations (1979)

Kansas - Cheyenne Anthem (1977)