Ett gammalt tåg i Hjo

Det står uppställt på piren i Hjo men har aldrig trafikerat i området. Det är ett arbetslok och kommer från Bohus-Malmön i Bohuslän där det har använts i ett stenbrott. 1962 ersattes trafiken med lastbilstransporter och på olika vägar hamnade tåget i Hjo.

Bilden är från 21 juni 2010. Bohus-Malmöns hembygdsförening har velat ha tillbaka loket och jag vet inte om loket fortfarande finns kvar i Hjo.

       
                   
Bohus-Malmön har haft fiskarbefolkning åtminstone sedan 1500-talet. 1842 startades här Sveriges första granitstenhuggeri, som kom att prägla samhället för lång tid framöver. Företaget som startade stenindustrin på Malmön, blev så småningom Nordens största inom sin bransch, Kullgrens Enka. På 1930-talet gick stenhuggerinäringen kraftigt tillbaka, så även på Malmön, men den fortsatte ändå i minskad omfattning, och upphörde inte helt förrän 1977.

Här är stenhuggare på Bohus-Malmön omkring 1955:             Bildlicens public domain

                         

       
Gamla stenhuggare från Bohus-Malmön berättar. Filmen är från 1993.
           
                   

Antens station

Västergötland–Göteborgs Järnvägar (VGJ, Västgötabanan) var en smalspårig järnvägslinje från Göteborg i Göteborgs och Bohus län genom Älvsborgs län till Skara i Skaraborgs län och vidare till Gårdsjö vid Västra stambanan, också i Skaraborgs län.

VGJ blev under början av 1900-talet ägare till en stor del av smalspårjärnvägarna i Skaraborgs län. Bandelen Gårdsjö–Mariestad–Forshem har breddats till normalspår och ingår i nuvarande Kinnekullebanan. En kort sträcka av banvallen används av Göteborgs spårvagnar.

Trafiken är nedlagd på resten av VGJ och smalspåret är borta förutom vid två korta museijärnvägar: Anten–Gräfsnäs och Skara–Lundsbrunn. Här i Anten kan man se hur tågen och stationen såg ut förr i tiden.

Antens station 13 september 2008 

En video från 25 juni 2009 där man ser tåget köra:

Antens station ligger utmed väg 190 cirka 5 km nordväst om Alingsås.

Ett gammalt lok i Trollhättan

B-loken var sexkopplade överhettningslok som tillverkades för SJ. Mellan 1909 och 1919 producerades 96 stycken och dessa användes för såväl snälltåg som godståg. Under 1940-talet beställde också Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg tre exemplar.

Loket här är tillverkat 1917 i Nohab och har tillverkningsnummer 1115. Det är 19,49 meter långt och väger 116,8 ton. Idag står det vid Åkerssjövägen i Trollhättan och är ommålat och uppställt på ett annat sätt. Det ägs av Innovatum Science Center som får hjälp med skötseln av Nohabs ångloksklubb.

  Loket någonstans söder om Trollhättans centrum 9 juni 2002.

 
 

Elektrolok från 1954

Loket till höger tillverkades av ASEA i Västerås. Loken byggdes för den tunga godstrafiken. Till Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnväg levererades totalt 9 av denna typ. Även SJ använde sig av samma loktyp. Enda skillnaden mellan SJ:s lok och TGOJ:s är att TGOJ-loken har runda maskinrumsfönster och SJ-loken rektangulära.

Bergslagernas järnvägssällskap i Gamlestaden i Göteborg 23 april 2017.

Beteckning: TGOJ Ma 403.
Längd: 16,8 meter.
Vikt: 105 ton.
Största tillåtna hastighet: 105 km/h.

 
Ett elektrolok, eller elektriskt lokomotiv är ett dragfordon för tåg, drivet av elektricitet tillförd längs järnvägsspåret med kontaktledning eller strömskena. Det första eldrivna loket fanns i Robertsfors och hette Starkotter (1900). Eldrivna lok som inte är ellok är: Dieselelektriska lok som får sin ström från en generator som drivs av en dieselmotor, och ackumulatorlok som får strömmen från ackumulatorer. 

Elektrolok från 1955

Beteckning SJ Da 896. Tillverkare var Asea i Västerås. Längden är 13 meter och vikten 75 ton. Största hastighet 100 km/h.

Da-loken började tillverkas 1952. Även om loken utseendemässigt liknade de äldre D-loken var förändringarna många under skalet.

Lastlok LVI från 1918

Godslok av denna typ, men med helt öppna flak, användes mellan 1909 och 1965 för godstrafik och som verkvagnar. LVI (Lok 6) byggdes på Spårvägens egen verkstad 1918 och har använts för luftledningsarbeten. Det var där den fick sin större hytt och luckor för flaken. Vagnen blev museivagn 1965 och är väldigt sällan ute på staden idag.

Första hälften av 1900-talet var det väldigt vanligt med vagnar ej avsedda för passagerartrafik. Eftersom lastbilar inte fanns var det ett smidigt sätt att transportera gods genom staden. Det har även funnits bland annat likvagnar på Spårvägen.

Loket såg ut så här 1948.

Bilderna är från 2013 utanför vagnhallen i Gårda i Göteborg.

Gammalt lok i Trollhättan

Detta fanns att beskåda vid Åkerssjövägen i Trollhättan 2013 och det kanske står kvar än. Det var ett B-lok som var ett sexkopplat överhettningslok som tillverkades för SJ. Mellan 1909 och 1919 producerades 96 stycken och dessa användes för såväl snälltåg som godståg. Under 1940-talet beställde också Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg tre exemplar. Loket här är tillverkat 1917 i Nohab och har tillverkningsnummer 1115. Det är 19,49 meter långt och väger 116,8 ton. Idag ägs loket av Innovatum Science Center som får hjälp med skötseln av Nohabs ångloksklubb.